Jag ÄR en lyckans ost!
Jag kom in. Jag kom in. Jag kom in på Journalistlinjen.
Om två år är jag "färdig" journalist.
Girl on a bike.
(tänk på att jag egentligen ska skriva hemtenta och inte sitta här och prata orelevanta saker)
Jag har inte cyklat på riktigt sen jag var ungdom, och då till och från skolan typ. Så jag vet inte om det räknas? Har i alla fall fyndat en cykel på loppis, fått en cykelstol av svärmor samt lagt ut en summa pengar på en cykelvagn. I sommar ser jag mig själv cykla runt på barnen (helst i klänning..vet dock inte om det är så smart att cykla i klänning). Vi ska cykla till stranden, till mormor, till farmor och farfar etc. Vi har också planerat en liten cykelsemester. Vi ska cykla till Gränna och visingsö, känns sådär lagom att börja med. Känner vi att "det inte var någon match" så kan vi ju ge oss på en längre sträcka? Men en behöver ju inte ta på sig för mycket.
Vad jag vill ha sagt? I sommar kommer ni se mig cyklades, smal och snärtig på min röda cykel!
Intriger.
Scenario.
Hwila: Roky, ska du inte ha din smörgås?
Roky: Jo, ska jag.
Hwila: Gillar du inte smörgås?
Roky: Jo, jag gillar smögås.
Hwila: Säg såhär, "jag gillar inte smörgås".
Roky: Jag gilla inte smögås!
Hwila: Gillar du inte din smörgås? Jag kan äta upp den åt dig, ge mig den.
Roky tittar konstigt på Hwila. Blicken uttrycker typ "ska jag ge min smörgås till Hwila, jag gillar den ju inte".
Vilka griller hon sätter i hans huvud. Vaksam, det bör en vara.
Ett steg efter!
Påsklov för barn = ett steg efter.
Måste.
Komma.
Ikapp.
Var på bio med de stora i veckan. Croodarna. Den var kul!
En lyckans ost.
Jag ska söka in till folkhögskola. Jag skriver just nu på mitt personliga brev, letar betyg och laddar ner intyg. Jag är nervös. Idag kom ID-handlingar för studier från skatteverket som jag beställde igår.
Jag är nervös för:
1. Att jag inte ska komma in. Det finns bara 20 platser per skolstart och det är många sökande.
2. Jag har varit hemma så länge, har jag inte varför föräldrarledig så har jag pluggat på distans eller både och, som nu. Resumé: Socialt handikappad.
3. OM jag kommer in så är det dags för Beppe att börja förskolan i augusti.
Andas, andas, andas.. Du (läs: jag) behöver inte vara nervös, du (läs: jag) är bäst, bäst på allt i hela världen, alla vill vara din (läs: min) kompis, alla tycker om dig (läs: mig).
Lyckospark. Tack.
Vetskapen om att livet är ändligt.
Våra liv är inte långa, om man ser till det stora perspektivet. Vad är huvudsak och vad bisak i våra liv? Religion, riter, konst och vetenskap är några sätt som människan har använt för att försöka få kontroll över döden. Döden har i alla tider skrämt och fascinerat människor även fast det är ofrånkomligt och en naturlig avslutning på livet.
Ibland funderar jag, såklart, själv på döden. Den där lilla ångesten kommer smygande, rädsla för vad som sker i dödsögonblicket, men det som skrämmer mest är icke-varat. Vart hamnar min själ när min kropp inte längre bär den? Det viktigaste är självklart att dessa känslor inte tar över livet, utan att man kan leva utan att tänka på det. Ibland önskar jag att jag kunde tro, för de få vänner jag har som är troende inom någon religion med ”efter döden”-teorier verkar så lugna när de pratar om döden. Det är dock uteslutet för mig, jag kan inte tro, jag kan bara inte veta.
En fråga jag ställer mig; Livet är ändligt är döden oändlig?
Vad det handlar om.
Det handlar om mer än att älska någon. Det handlar om hur glad man blir av att se deras små leenden. Det handlar om små spontana kramar. Det handlar om morgonbråk. En tröja som har korvat sig. Det handlar om att försöka vara någons klippa. Att min axel ska finnas där, för dom, när deras små hjärtan har krossats. Det handlar om att torka bajs, kiss och spy. Det handlar om rättvishet, vishet och kloka ord. Det handlar om skratt, gråt och vardag. Det handlar om vinter, vår, sommar och höst. År efter år. Det handlar om dom och oss. Vi. Vår tid. Världens under. Underbara barn.
Jaha, du hörde mig?
Som liten undrade jag ibland varför mamma och pappa struntade i vad jag sa.
- Pappa! Säg att jag har fått en ny barbie!
Pappa pratade i telefon, med någon, vem vet jag inte. Jag bara undrade VARFÖR sa han inte det som jag ville att han skulle säga? Hörs jag inte, syns jag inte? Här är jag!
Igår träffade jag en gammal bekant. Jag har inte träffat den här killen på flera år. Bredvid mig satt Hwila.
- Mamma, kan du säga att jag har varit på Monkeytown, sa hon.
Jag sa ingenting till henne, inte heller till honom, fortsatta prata med min bekanta. Jag förstod, där och då, varför mamma och pappa ibland struntade i vad jag sa.
Det är inte synd om mig.
Situation.
Jag, 24-årig trebarnsmamma i en mellanstor stad.
Jag, inte färdigutbildad, än.
Jag, bor i hyreslägenhet.
Off topic: Låter lite WT va?
On topic: Jag är nöjd.
Jag är lycklig.
Jag är lyckligt lottad.
Jag har det som, för mig, gjorde livet lite mera värt att leva.
Jag har uppnått något fantastiskt.
Tre fantastiska varelser har jag skapat.
Det är okej om du vill supa tre gånger i veckan.
Det är okej om du vill äta chips till middag.
Det är okej om du vill spontanfika en onsdagkväll.
Det är okej. Okej?
Sluta tro att jag vill vara som dig.
Sluta tro att alla vill vara som du.
Du vill ha mitt liv, lika lite som jag vill ha ditt.
Hej världen, typ.
Snart dör nog bloggen. Det känns så. Men följ mig på instagram. Länk i inlägget innan det här!
God jul!
Nikki minaj.. Och alla hennes copycats!
Vår julgran!
Dec. 10, 2012
Så lite tid!
Har gjort klart en kurs på 7,5 hp och håller på med en till. Barnen blir sjuka på löpande band. Intalar mig själv att jag ska hinna på kvällen, när de sover. Men jösses vad trött man är då! Haha! Men jo, det fixar jag!
En ögoninflammation har vi fått hem. Det är Roky som står för den. Feber, snor och variga ögon.
